*Varför fortsätter vi konsumera(/resa)? Enligt Konsumera mera – dyrköpt lycka (skriven av Formas Fokuserar, tryckt hos Tryck AB, år 2007, sida 99) så kallas anledningen till att vi konsumerar som vi gör, för varufetischism. Detta uttryck uppfanns av Karl Marx och förutsätter att produktionen sker utom synhåll för konsumenterna. Då kan nämligen ekonomi och moral (saker och personer) hållas isär så att vi slipper bekymra oss för t.ex. de utnyttjade hotellarbetarna, vilket gör att vi kan fortsätta att resa till hotellen. Likaså påverkar det inte oss i väst i lika stor utsträckning att vi släpper ut enorma mängder koldioxid och annat avfall med våra resor, eftersom att våra länder har råd att förbise/förskjuta problemen till någon annan plats. Precis som att vi betalar andra länder för att ta hand om vårt farliga e-avfall[1]. Det är alltså oftast de fattiga länderna som får ta konsekvenserna och på det sättet så hålls ekonomi och moral isär. Vi märker inte att planeten far illa – så varför inte fortsätta resa?

*Vad är resiliens?: När man pratar om resiliens kan man både syfta till ekologisk resiliens såväl som social – dessa hänger ofta samman. Resiliens betyder någontins motståndskraft[2] och när man pratar om ekologisk resiliens kan detta t.ex. syfta på naturens förmåga att stå emot en tsunami genom korallrev och mangroveträsk. Om vi tar Thailand år 2004 som exempel så skulle inte tsunamin där ha gjort lika mycket skada om det inte vore för att korallreven förstörts. Då skulle det inte heller ha kostat lika mycket för samhället att bygga upp det som blivit förstört ifall tsunamin hade förstört mindre – en dålig ekologisk resiliens leder alltså till dålig ekonomisk resiliens.

Resiliensen är viktig ur ett hållbar-utvecklingsperspektiv eftersom att det är den som gör att Jorden står emot/klarar av förändringar. Problemet med resiliensen är dock att vi inte kan mäta den på något bra sätt – det är egentligen bara trial-and-error som gör att vi får reda på var gränsen går. Och det känns kanske inte så stabilt att experimentera med och testa jordens gränser mer än vi redan gjort.

Enligt albaeco.com så tror många att ekonomisk tillväxt är positivt för miljön. Men det stämmer inte; visst så sjunker klimatpåverkan då vi når de riktigt höga inkomsterna, men innan dess så är kurvan ganska hög:

Lise Nordin, miljöpolitiker, menar att ökad ekonomisk tillväxt inte behöver betyda en positiv miljöutveckling. Tvärtom så kan istället rekyl-effekten inträffa, som innebär att de miljöfarliga ämnen som sparas in genom att använda en bränslesnål bil, istället blir ett plus-minus-noll scenario då vi börjar resa längre sträckor pga den ökade tillväxten (=mer pengar att konsumera/resa för) vilket gör att vi ändå släpper ut lika mycket koldioxid.  Och visst så leder ökad tillväxt till att vi har råd att utveckla en bättre miljöteknik – men en stor del av problematiken kretsar ju faktiskt kring får livsstil och hur mycket teknik vi än utvecklar så är det fortfarande den vi måste ändra[3].

Stockholmrecilience.org betonar att en ökad förståelse för social-ekonomisk-ekologiska system är det som blir allt viktigare för att klara av de klimatförändringar som miljöpåverkan drar igång. Jag tror att de har rätt på den punkten. Jag tror att vi måste inse att en ökad ekonomisk tillväxt inte kommer att rädda världen och där kommer in på punkten varför BNP inte är ett hållbart begrepp:

BNP beskriver den årliga ekonomiska aktiviteten i ett land. Man brukar använda sig av BNP bland annat för att se hur bra levnadsstandarden i ett land är då ökad produktion ofta betyder att det finns en stor efterfrågan vilket alltså betyder att människor har råd att handla. Begreppet har dock kritiserats på en del punkter då det t.ex. inte innefattar hushållsarbete, svartarbete et[4]c. Enligt forskning.se så brukar dock den ”gröna forskningen” kritisera främst två andra andra punkter:

*Ekonomisk tillväst är inte förenbar med ekologisk tillväxt eftersom att ökad ekonomisk tillväxt leder till ökad miljöbelastning

*Särskilt för rika länder så är BNP inte ett bra begrepp då det inte säger något om hur pengarna fördelas

Kanske är det främsta problemet med BNP att man ser konsumtionen som någonting positivt, då detta ökar den ekonomiska tillväxten i landet. Miljöpartiet har ett antal idéer på alternativa begrepp som man skulle kunna använda:

1. Grön BNP – skulle istället mäta samlade inkomster för påverkan på naturresurser och miljö. Med ett sådant begrepp så skulle inte miljöförstörande aktiviteter räknas som någonting positivt vilket skulle minska dem.

2. ISEW/GPI-MEW – Syftar till att mäta den ekonomiska aktiviteten som leder till ökad livskvalité med avdrag för negativ miljöpåverkan eller pålägg för positiv miljöpåverkan.

3. HDI – ett program framtaget av FN som mäter ett lands ekonomiska tillstånd men också tar hänsyn till utbildningsnivån och hälsoläge.

4. Ekologiska fotavtryck – som jag har nämnt i tidigare inlägg och som syftar till att mäta människans inverkan på omvärlden; alltså hur mycket naturresurser beräknat i hektar som vi utnyttjar per person.

Personligen så tycker jag att ISEW eller Ekologiska fotavtryck skulle vara det bästa sättet att mäta välstånd på. Egentligen skulle jag främst välja ekologiska fotavtryck, men eftersom att den är väldigt fokuserad på just miljö och klimat så kan den bli en aning begränsad – precis som dagens BNP är. Därför kan ISEW kanske vara ett bättre alternativ, då det fokuserar mer på livskvalité än levnadsstandard - vilket är två helt skilda saker där den sistnämnda syftar till att tillgodose endast de basala och materiella behoven. Dessutom gör ISEW avdrag för negativ miljöpåverkan, eller pålägg för en positiv påverkan, vilket jag anser vara positivt ur ett miljöperspektiv. Det blir lite som en morot för länderna att sträva efter och kanske kommer skygglapparna då att försvinna vilket leder till att man slutar att bara fokusera på pengarpengarpengar.

Grön BNP kanske också skulle kunna vara ett relevant begrepp att använda sig av, men just nu pratas det om att det isåfall skulle användas som komplement till det redan existerande BNP-begreppet och jag misstänker att det kommer ta bort det gröna BNP:ts nytta isåfall eftersom att man troligen kommer välja att främst fortsätta fokusera på det gamla BNP:et[5].  

Klas Eklund, senior ekonom hos SEB [5], skulle inte hålla med mig om ovanstående text då han anser att införandet av helt nya begrepp såsom ekologiska fotavtryck eller HDI skulle vara för komplicerade att införa. Då är det helt enkelt lättare att bara komplettera det redan existerande BNP:et med ett grönt BNP. Jag förstår hans tankegång men tycker samtidigt att själva grejen med att helt ändra ett begrepp kanske är vad som skulle göra att vi faktiskt förstår allvaret. En så stor förändring kanske skulle bli ett wakeup-call för många. Dessutom så är Klas Eklund en ekonom och som jag skrivit i tidigare inlägg så behöver "samhällsvetare och ekonomer få en bättre förståelse för det naturvetenskapliga/miljön". I arenafortillvaxt.com skrivs det att han i hög grad är för en fortsatt ekonomisk tillväxt, men vill att det sker i samspel mellan människan och naturen. Han lägger mest fokus vid den fortsatta ekonomiska tillväxten vilker gör att jag ser honom som allt mindre trovärdig eftersom att jag inte tycker att det är den som borde ligga i förgrunden. Som Lise Nordin skrev så finns det ju sällan en bra koppling mellan ekonomisk tillväxt och miljö. Vad som är intressant här är de olika perspektiv som man kan se saker ifrån. Om vi frågar vår någorlunda miljömedvetna ekonom, Klas, så bör den ekonomiska tillväxten fortgå men kompletteras med miljömätningar. Frågar vi vår miljöpolitiker, Lise, så bör den ekonomiska tillväxten få ett mycket mindre fokus och vi bör istället lägga vikt vid enbart miljöutvecklingen. 

Då forskningen själv säger att det inte finns speciellt stora samband mellan ekonomisk tillväxt och bra miljö så kan man fråga sig om Klas Eklund är speciellt påläst inom detta. Eller så företräder han bara sina egna och sin banks intressen under inverkan av varufetischismen...

//Cornelia