För det första ber jag om ursäkt för att inlägget kan bli lite svårt att läsa, då jag inte vet hur man lägger in fotnoter här... :) Ska referera så gott det går trots det och alla källorna hittar ni i slutet på inlägget i den ordning jag tar upp dem!

När vi har klarat av den lilla detaljen tänkte jag ta upp återvinning som ett alternativ till konsumtion. Då talar jag såklart inte om att spara alla gamla plastförpackningar och sy ett sofföverdrag av utan att konsumera de återvunna saker som faktiskt KAN konsumeras direkt: kläder och liknande.

Nog för att kemikalier kan vara en risk i kläder (då EU:s regler för kemikalier inte alltid stämmer överens med övriga världens regleringar) och att vi inte alltid vet vad vi får in i kroppen när vi sätter på oss ett visst plagg (se Kemikalieinspektionens lista på sida 33 i länken om farliga kemikalier i fem basplagg), och man kanske inte ska säga att ett problem är viktigare än ett annat. Men ett problem som också är starkt förknippat med klädproduktion är vatten: det går åt ca 10 000 liter vatten för att producera ett kilo bomull (Motion till riksdagen, Elin Lundgren).

Bomull är det absolut vanligaste materialet i våra kläder, som finns i bland annat vanliga tröjor eller jeans, ja, överallt: om vi köper ca 10 bomullsplagg på ett år är vi snabbt uppe i flera tusen liter vatten per år också. Den ekvationen är inte så svår. Det innebär att vi som individer alltså måste räkna in de flera tusen literna vatten ovanpå vår övriga vattenkonsumtion; det vi konsumerar så fort vi dricker vatten ur kranen, tar ett bad eller tvättar kläder, eller indirekt när vi äter mat som kräver vatten för att odlas. Det sammantagna antalet liter per år blir så otroligt stort, och det är ingen hemlighet att sötvattnet på jorden inte räcker till alla om alla skulle använda lika mycket som vi i Sverige gör. 

Spekulationer åt sidan: jag kan inte dra ut en exakt siffra på hur mycket vatten vi gör av med, men så här långt uppdagas ett problem som till synes är ganska akut. 

För att göra en jämförelse mellan vattenproblemet och kemikalieproblemet vad gäller klädkonsumtion skulle jag säga att kemikalieproblemen är direkt individuella och indirekt samhälleliga: de giftiga och potentiellt giftiga kemikalierna vi får i oss påverkar kroppen direkt men vi har inte än sett den stora påverkan på jorden i stort. Nedan syns en bild på de planetära gränsvärdena, och vad vi kan se är att de kemiska föroreningarna inte har någon definierad gräns. (En liknande bild finns på Stockholm Resilience Centre)

Detta innebär att konsekvenserna av de kemikaliska utsläppen kan slå oss i ansiktet om först några år, när vi har nått en tipping point: en gräns då ekosystemen inte kan återgå till sitt gamla mönster eller utseende. Vad jag menar är att de individuella konsekvenserna (t.ex. cancer på grund av cancerogena ämnen i kemikalierna?) märks tidigt när vi blir förgiftade (om det nu händer) men att de samhälleliga konsekvenserna kommer fram i ljuset först om ett par år. Som sagt: direkt individuellt, indirekt samhälleligt.

Ska jag istället ta upp vattenproblemen är de högst samhälleliga: Stockholm Resilience Centre har lagt upp en förklaring till de planetära gränsvärdena med informativ text till varje gränsvärde (se länk nedan), där det nämns att en halv miljard människor kan komma att bli utan färskvatten till år 2050. Utan vatten finns ingen möjlighet till utvecklig: odling i torra, varma klimat blir fullständigt omöjligt och hygienproblem som leder till sjukdomar breder ut sig där folk inte har möjlighet att dricka rent vatten eller tvätta händerna. Detta resulterar i att hela samhällen tar flera steg tillbaka i utvecklingen; särskilt i de länder där vattenbristen är som störst, U-länderna. 

Nog skulle man kunna säga att vattenbristen också är ett problem på individuell nivå, i och med att familjer och folk drabbas så direkt, men jag tycker att det tankesättet är att förminska problemet. Främst därför att man då bara tänker i ett smalt synsätt, att människor dör, utan att räkna in konsekvenserna på ekosystemen som också kräver vatten (ex. sötvattensjöar med djur- och växtliv), människorna som behöver de ekosystemen och sjukdomarna som sprider sig. Vattenbristen är klart och tydligt ett större problem än att MÄNNISKOR dör då ekosystemen i sötvattenområdena också tar skada. 

För att gå vidare och byta perspektiv är det helt klart en ekonomisk-social katastrof om färskvattnet tar slut med konsekvens att jorden blir obrukbar. Åtminstone i samhällena som importerar dessa råvaror, men även på lång sikt i samhällen världen över i takt med att befolkningen ökar. Säg att befolkningen ökar samtidigt som bristen på färskvatten ökar, och vips kommer den del av befolkningen som direkt lider av bristen skjuta i höjden. Maten, växterna som kräver vatten för att växa kommer få det svårt att klara sig (det är ingen hemlighet att växter utan vatten snart dör) och matbristen kommer strax därpå att vara ett faktum.

Kort sagt kommer matpriser att skjuta i höjden när ingen mat finns att tillgå, vilket påverkar ekonomin världen över. Detta kan ligga långt fram i tiden; vi vet inte hur långt, men som Marit Paulsen (FP) tar upp i en radiointervju ökar världens befolkning snabbt och för att hinna med måste vi hitta nya odlingsmetoder. Detta blir rakt omöjligt utan vatten.

Jag tänker gå vidare mot andra ekonomiska perspektiv och lösningar på problemen (både de kemiska och vattenrelaterade), men i ett annat inlägg. Ber om ursäkt för en vägg av text.